Broschyren och hemsidan borde kännas igen, inte se likadana ut
En broschyr och en hemsida från samma företag ska inte se likadana ut. Det låter som ett kätteri för den som har lärt sig att en grafisk profil handlar om konsekvens, och reaktionen är begriplig. Men den som lägger en välgjord trycksak bredvid en välgjord webbplats ser snart att de inte kan följa samma regler. Papper läses i handen, i ett ljus som läsaren själv väljer och i den ordning trycksaken är vikt. En skärm läses i ett format som ändras mellan telefon och dator, i ljus som ingen kontrollerar, och sällan uppifrån och ner.
Problemet är alltså inte att de två skiljer sig åt. Problemet är att de så ofta skiljer sig åt av en slump. När en kund får en broschyr på en mässa och samma kväll öppnar hemsidan i mobilen borde hon känna igen avsändaren direkt. Ganska ofta gör hon inte det, och skälet ligger sällan i något enskilt designbeslut. Det ligger i hur materialet kom till.
Två leverantörer, två tolkningar
Historien brukar se ungefär likadan ut hos mindre företag. Logotypen ritades för länge sedan av någon som inte längre är kvar i bilden. Broschyren gjordes av tryckeriets egen formgivare, som fick en PDF med logotypen och en färgkod i ett mejl. Hemsidan byggdes några år senare av en annan leverantör, som fick samma PDF och ett par gamla trycksaker att titta på. Var och en fyllde luckorna i underlaget med egna val, och alla valen var rimliga var för sig.
Typsnittet är ett vanligt exempel. Broschyren sätts i det typsnitt som köptes till logotypen, men licensen gäller bara installation på datorer, inte inbäddning på en webbplats. Webbleverantören väljer då ett fritt typsnitt som liknar originalet, eller låter sajten falla tillbaka på systemets standardtypsnitt. Ingen fattar ett aktivt beslut om att profilen ska ha två typsnitt, men det är vad den får.
Färgen går samma väg. Företagets mörkgröna är kanske definierad som en dekorfärg för tryck, som tryckeriet sedan översätter till fyrfärg. Webbutvecklaren tar fram sin gröna med en pipett i PDF:en, och resultatet blir en tredje nyans som varken stämmer med trycket eller med det ursprungliga färgprovet. Bilderna skiljer sig också. Fotografierna från den senaste fotodagen togs i stående format för en trycksak, och när de inte gick att beskära till en bred toppbild på startsidan hämtades något från en bildbank i stället.
Lägg till att broschyrens texter skrevs av en person och webbens av en annan, så har företaget två röster lika väl som två utseenden. Det märks inte inifrån, eftersom de som arbetar på företaget sällan läser sitt eget material i följd. Det märks däremot av den som möter företaget för första gången.
Likhet är inte samma sak som igenkänning
Den förstagångsbesökaren behöver inte att broschyr och sajt ser identiska ut. Hon behöver kunna koppla ihop dem, och det kräver färre gemensamma drag än man kanske tror. Igenkänning bygger i praktiken på ett fåtal saker: logotypen, typsnittet eller åtminstone typsnittsfamiljen, färgernas inbördes förhållande, bildernas karaktär och tonen i texten. Layout, textmängd, storleksrelationer och rytm kan och bör däremot skilja sig. En broschyr klarar långa stycken i liten grad på bestruket papper. Samma text på en telefon behöver större grad, kortare rader och mer luft.
Färgerna är det ställe där skillnaden ofta behöver vara medveten snarare än tillåten. En dämpad grön eller en ljus sandton som sätter stämningen i en broschyr kan, använd som textfärg på vit bakgrund, bli mödosam att läsa på en skärm som står i motljus. Riktlinjerna för webbtillgänglighet anger en lägsta kontrast mellan text och bakgrund för brödtext (not 1 och 2), och en del tryckpaletter klarar inte den nivån utan …
